Anitra Lucander ­(1918-2000)

Konstnären Anitra Lucander förverkligade tillsammans med Aarno Ruusuvuori förnyelsen av stadshuset åren 1968–1970. Lucander planerade utomhus- och inomhusfärgerna samt möblernas färger. Hennes arbetsinsats var väsentlig för planeringen och förverkligandet av färgerna i både Helsingfors stadshus och Helsingfors empirecentrum i slutet av 1960-talet.
I planen för stadshuset förenas empirestilen och 60-talet i en palett med klara färger, där brutet blågrått utgör ett undantag. Olika nyanser av orangegult, inspirerat av festsalens takornament, dominerar. Planen med över trettio färger är ytterst detaljerad: Såväl heltäckningsmattorna, kaklen i toaletterna, de laminerade innerytorna och möblerna samt garderobens nummerlappar gavs egna färger.
Besökare på kontorsvåningarna i Helsingfors stadshus överraskas av en rik färgpalett, som varierar enligt våning och väderstreck. Olika nyanser av grönt, turkos, gult och persika torde ha inspirerats av Lucanders många resor. Färgerna för även en dialog med färgerna hos de intilliggande empirekvarteren.

Lucander är känd för sitt säkra grepp och hennes konstnärliga uttryckssätt lämpade sig väl för att visualisera arkitekturen. I färgplanen för stadshuset ingick utom- och inomhusfärger och möbelfärger.

Enligt tidens anda fick många lokaler och byggnader ge vika på grund av modernismens ideal, men empiresalen bevarades. De klara färgerna i salens takornament verkar utgående från klippboken ha inspirerat Lucander till de två mest synliga färgerna i färgplanen: klargrönt och gulgrönt samt orange. Även om största delen av de valda färgerna är allt annat än anspråkslösa är deras användning i utrymmena eftertänkt och behärskad. De klara färgerna förekommer ofta som kluster mellan stora vita ytor.
Anitra Lucander lärde känna Aarno Ruusuvuori i slutet av 1950-talet. Hon började samarbeta med arkitekter vid färgplaneringen av offentliga byggnader och valde färgerna för Gamla kyrkan då kyrkan renoverades 1967. Tillsammans med Aarno Ruusuvuori valde hon färgerna för Kasbergets folkskola 1967, inredningen av Helsingfors stadshus och empirekvarteren vid Salutorget 1968–1970.

Anitra Lucander hade en mångkulturell finlandssvensk-estnisk-rysk bakgrund. Hon studerade vid Fria Konstskolan i slutet av 1940-talet med Sam Vanni, Sulho Sipilä och Sigrid Schauman som lärare. Anitra Lucander var den enda kvinnan bland de tidiga banbrytarna inom finländsk abstrakt konst.

Av stor betydelse för Lucanders utveckling var även hennes många utlandsresor, särskilt till Paris. Lucander reste mycket i Medelhavsländerna, såsom Italien, Spanien, Grekland och Turkiet. Hon besökte även Marocko, Egypten, Jordanien, Indien och Nepal. Hennes tänkande påverkades stort av indisk kultur och filosofi. Under sina resor lade hon särskilt märke till olika färger, såsom de gula nyanserna hos ökensand och färgerna i österländska tyger. Den starka turkosa färgen hos moskéer inspirerade även hennes målningar.
Anitra Lucander målade under sin 30 år långa karriär abstrakta målningar, figurativa stilleben och personporträtt samt stora kollage, tygapplikationer, där hon fortsatte utveckla kombinationer av färg och form. Lucanders största tygapplikation är den nio meter breda väggapplikationen för matsalen i Kasbergets folkskola som stod klar 1968.
Källor:
Sanna Teittinen: Anitra Lucander – Värin runoilija. EMMA – Espoon modernin taiteen museon julkaisuja 30/2011
Laura Kolbe, Pekka Puhakka: Helsingin kaupungintalo. Historiaa ja herkkuja. Otava, 2008.

Aarno Ruusuvuori

Helsingfors stadshus är ett av arkitekt Aarno Ruusuvuoris mest betydande verk. Bekanta dig med personen bakom betongen.
Läs mer om Aarno Ruusuvuori